Avsnitt 11 i Hjärnambassadens ”Tänkarskola för beslutsfattare” är också den avslutande delen av 4 i en miniserie om stress. De två första delarna går igenom kroppens två stressystem och de biologiska effekterna i kroppen av stress. De två avslutande delarna handlar om effekterna av stress på de kognitiva funktionerna.
Arbetsminnet
Arbetsminnet tillhör de högre kognitiva funktionerna och är helt beroende av både fokuserad uppmärksamhet och välfungerande långtidsminne. Det fungerar som en mental plattform för pågående aktiviteter, och är därför avgörande för målinriktat beteende och flexibelt interagerande med omgivningen.
Arbetsminnet har dock en begränsad kapacitet. Vi kan exempelvis hålla endast ca 5-9 föremål, eller andra enheter, i minnet samtidigt, därefter får vi problem.
En effektiv mekanism som arbetsminnet använder för att flerfaldigt öka kapaciteten är att kombinera flera mindre informationsbitar till större bitar (s.k. ”chunking”).
Ex: Om du behöver komma ihåg 10 siffror (1489682573) är det svårt om du försöker memorera dem en och en, men det blir lättare om du grupperar dem (t.ex. som 14 89 68 25 73).
Arbetsminnet är beroende av repetition, vilket medför att det är mycket känsligt för störningar/avbrott och stress.
Baddeleys klassiska modell av arbetsminnet
1974 presenterade de två brittiska psykologerna Alan Baddeley och Graham Hitch en modell för hur arbetsminnet är organiserat. Modellen har utvecklats – och också kritiserats – genom åren, men som grundmodell har den stått sig förvånansvärt väl.
Så här brukar den se ut:
I det här sammanhanget tänkte jag kort beröra de två delarna som kallas ”Phonological loop” och ”Visuospatial sketchpad”. Ett sätt att se på dem är som distinkta, neurala nätverk, men det har ännu inte gått att definera dem specifikt neuroanatomiskt.
The phonological loop processar ljud och tal och anses enligt modellen bestå av:
a) en kortvarig ”phonological store” med ljudminnen som snabbt klingar av
b) en ”articulatory rehearsal component”, som kan ge nytt liv åt ljudminnena genom repetition – t.ex. genom att upprepa ett telefonnummer tills man slagit det, så att man därefter kan släppa det ur minnet.
The visuo-spatial sketchpad anses vara en självständig lagringsfunktion för bearbetning av visuell information, och interagerar inte med de kortvariga processerna i “the phonological loop”.
Med denna tänkta uppdelning kan arbetsminnet processa både ljudande och visuella stimuli samtidigt – utan att den ena processen påverkar effektiviteten hos den andra. Detta har också kunnat verifieras på experimentell väg.
Om vi däremot samtidigt försöker utföra två uppgifter, som båda använder sig av samma nätverk i hjärnan, kommer detta nätverk att bli överbelastat och utförandet av åtminstone den ena av uppgifterna (men oftast båda) kommer att bli lidande.
Detta blir uppenbart i kontorslandskap, där risken är stor att den som t.ex. skriver en text samtidigt och ofrivilligt hör prat och telefonsamtal runt omkring sig. ”The phonological loop” blir då överlastad och skrivprocessen försämras markant. Någon som däremot jobbar rent grafiskt och visuellt blir mindre störd av prat, eftersom denna typ av arbete sköts av ”the visuo-spatial sketchpad”.
Arbetsminnet och stress
Åtskilliga studier är gjorda kring effekterna av stress på arbetsminnet. Upplägg och resultat varierar till viss del, men den dominerande slutsatsen är att stress påverkar arbetsminnets funktioner negativt.
Det gäller i synnerhet olika typer av sociala stressorer samt stress med tydliga ångestkomponenter (se Kroppens stressystem del 1, ”Vad är stress”?)
Som redan nämnts är arbetsminnet helt beroende av fokuserad uppmärksamhet och ett välfungerande långtidsminne. Försämringen av arbetsminnets funktioner, vid både kortvarig och långvarig stress, beror därför bland annat på negativa effekter av kortisol på:
1) pannloberna, med efterföljande bristfällig top-down-reglering av den viljestyrda uppmärksamheten (se Kognitiv stress del 1)
2) återkallandet (eng. retrieval) av information ur långtidsminnet.
Hippocampus
Bild CC: Generated by Life Science Databases.
Hippocampus, en i varje hjärnhalva, är en del av det limbiska systemet och är viktig för konsolideringen av nya minnen (överföring av information från korttidsminnet till långtidsminnet).
Inga minnen lagras direkt i hippocampus – den fungerar snarare som en kopplingsstation som förbinder associationsbanor mellan de olika delarna av hjärnan. Hippocampus är också viktig för vårt spatiala (rumsliga) minne, som gör det möjligt för oss att navigera i vår omgivning.
Hippocampus och stress
Hippocampus har en stor mängd receptorer för kortisol och är därför extra känslig för i synnerhet långvarig stress, som tillsammans med depression gör att cellerna i hippocampus krymper (s.k. atrofi).
De skadliga kortisoleffekterna, inklusive atrofi, ger upphov till försämrat långtidsminne och även försämrat rumsligt minne och därmed nedsatt navigeringsförmåga.
En positiv slutsats av senare års forskning är att motion har en viss tillväxteffekt på cellerna i hippocampus. Boktips: ”Hjärnstark” av Anders Hansen.
Avslutning
Det här var den 4:e och sista delen i min miniserie om stress.
Som avslutning kommer här ett litet Youtube-klipp om hur stress påverkar minnet:
Tack för uppmärksamheten!