En av den mänskliga hjärnans inneboende förmågor och starka drifter är att hela tiden söka efter mönster och orsakssamband. Hjärnan scannar ständigt av omgivningen i sitt sökande efter betydelser och mening. Det sker automatiskt och till stor del omedvetet. Det kan handla om perceptuella mönster (ofta visuella eller audiella), men också om t.ex. fysikaliska orsakssamband eller orsak-verkan i det sociala samspelet mellan människor. Och hjärnans förmåga till detta är så välutvecklad att den dessvärre också uppfattar mönster och samband där de inte finns. Denna obändiga drift tas upp i boken ”Den meningssökande människan” (Natur & Kultur, 2006) av professorn i kognitionsvetenskap Peter Gärdenfors. Han kallar den ”kausaldrift” – driften att ständigt söka kausala samband, samband mellan orsak och verkan.
Det är bäst och enklast att låta Gärdenfors få formulera sig själv, så innan du fortsätter läsningen av detta blogginlägg föreslår jag att du först läser hans artikel ”Vi berättar för livet” i Forskning och Framsteg, nr 3, 2006, (några minuters läsning). Artikeln bygger på delar av boken, som jag mycket varmt rekommenderar.
”De tre viktigaste drivkrafterna i jakten efter mening, tätt sammanvävda i människans kognitiva maskineri, är lusten att berätta, behovet av att se orsaker och viljan att se levande varelser bakom olika skeenden.” (Peter Gärdenfors)
Om du är intresserad av mer kring kausaldriften och Guds-frågan kan du här lyssna på ett avsnitt av P1:s Filosofiska rummet från 2006, ”Varför Gud?, med Peter Gärdenfors som en av gästerna.
***
Kausaldriften har tjänat homo sapiens mycket väl genom evolutionen, men det blir alltså fel ibland – eller egentligen ganska ofta. Även dagens moderna människa ser mönster där de inte finns och uppfattar orsakssamband som inte existerar. Många av de illusioner och tankefel som återfinns inom det som kallas kognitiv bias grundar sig i olika varianter av skensamband.
Hjärnambassaden vill främja ett klart tänkande och ett rationellt och välgrundat beslutsfattande hos såväl enskilda ledare som ledningsgrupper. För att uppnå detta är det nödvändigt att 1) träna sig i att se och förstå äkta orsakssamband och 2) lära sig känna igen och avfärda falska orsakssamband, eller skensamband.
En nödvändig följd av detta blir då att som klarsynt och rationell beslutsfattare avvisa tankesystem som helt eller delvis bygger på icke påvisbara eller t.o.m. falska samband, och som ersätter allmänt vedertagen kunskap och påvisbara kausala samband med mysticism. Exempel på sådana tankesystem är:
- Religiöst tänkande
- Vidskepligt tänkande
- Övernaturligt tänkande
- Magiskt tänkande
- Konspirationsteoretiskt tänkande
Självklart står det vem som helst fritt att hänge sig åt de irrationella tankesystem som listan tar upp, men det är Hjärnambassadens utgångspunkt att det är svårt – för att inte säga omöjligt – att kombinera sådana tankesystem med ett rationellt tänkande och beslutsfattande.
Se följande klipp om ”superstition”.
En viktig aspekt av olika tankesystem är hur de hanterar ovisshet. Hur tänker du själv om du stöter på ett till synes oförklarligt fenomen? 1) Fyller du snabbt i med en icke påvisbar förklaring eller 2) säger du till dig själv att det antagligen finns en naturlig och påvisbar förklaring som kanske visar sig längre fram, men tills vidare får fenomenet helt enkelt vara oförklarat?
Den som har en stark benägenhet att välja alternativ 1) har sannolikt svårt att acceptera ett ”förklaringstomrum” och hänfaller då lättare till de irrationella tankesystemen i listan ovan, medan den som oftast väljer 2) kan sägas ha en mer utvecklad förmåga att hantera ovisshet, och därför också ett mer neutralt och rationellt förhållningssätt till fenomen utan någon tydlig förklaring.
Det senare förhållningssättet är även en förutsättning för att kunna acceptera ”slumpen” och osannolika händelser som självklarheter och välkomna följeslagare i vardagslivet.
Är du beslutsfattare? Hur förhåller du dig till de irrationella tankesystemen i listan?
Tack för din uppmärksamhet!